Frimärken och brev
Att samla på frimärken är en av de hobbies som är mest känd. Trots detta betraktas många som ägnar sig åt frimärkssamling och annat som ryms inom begreppet filateli som kufar.
Svenska filatelistförbundet, som organiserar samlare av frimärken, brev och vykort, har knappt 4000 medlemmar, uppdelade på ungefär 100 medlemsföreningar. Det svenska förbundet grundades 1886. Ordet filateli, som alltså har en vidare betydelse än enbart frimärkssamlande, är ungefär 20 år äldre. Fransmannen George Herpin hittade på ett nytt ord, istället för timbromanie, som var det dominerande begreppet för frimärkssamlande vid denna tid. Denna hobby var mycket ny, och hade existerat i ungefär sju år när Herpin introducerade det nya ordet 1864. Själva ordet filateli betyder ungefär ”kärlek till det som är undantaget från avgifter”. Innan frimärken började användas på brev fick mottagaren betala en avgift för att lösa ut brevet. När det istället blev avsändaren som betalade portot blev mottagandet av brev avgiftsfritt.
Filateli handlar dock inte enbart om samlande: man kan vara filatelist utan att äga ett enda frimärke, gammalt brev, vykort eller liknande. Man kan ägna sig helt och hållet åt studiet av frimärken och olika typer av försändelser, exempelvis på museum eller genom att köpa böcker i ämnet. Vanligast är dock att man samlar på en viss typ av föremål, med en viss inriktning.
Filateli med lokal anknytning
De senaste åren har s.k. hembygdssamling blivit allt vanligare bland svenska filatelister. Det innebär att man samlar på brev, vykort och annat som har anknytning till hembygden. Detta blir för många ett sätt att komma i kontakt med de människor som tidigare har levat i ens hembygd.
Det går naturligtvis också att hembygdssamla på frimärken, exempelvis genom att enbart samla på motiv från hembygden, eller på märken som stämplats på det lokala postkontoret. Oavsett hur man utövar det ger filateli kontakt med historien på ett eller annat sätt.